Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Allt detta är sant», genmälte Knut, »men jag
har aldrig sagt eder, att jag sedan fann den vise
och återtog den äkta ringen, som från den stunden
aldrig lämnat min hand förr än i natt, när jag
fattade beslutet att återlämna den till eder.»
»Käre, käre vän», utropade Bengt och
skyndade fram mot Knut, »I ären mig dubbelt dyrbar,
efter hvad I nu hafven sagt, och stode det i min
makt, ville jag med mitt lif återkalla er till den lycka
och kärlek, som I nu måsten lemna.»
Knut hade lutat hufvudet tillbaka mot bädden
och sänkt ögonlocken, som om han ej kunnat
uthärda blicken af den man, hvilken han undanhållit
en så dyrbar klenod. Men vid Bengts hjärtliga och
varma tilltal, slog han åter upp ögat och fattade
dennes framräckta hand.
»Haf tack, ädle, varmhjärtade man!» sade han.
»I kunnen ej veta, huru lycklig dessa alla ord göra
mig, och du, Margareta», yttrade han vänd till henne
samt mildt strykande hennes rika lockar tillbaka,
»har Knut Assarsson ännu något värde för dig, så
hör hans sista bön . . . räck din hand åt din och
min bäste vän, och blif hans maka och godtgör, om
du kan, den sorg, som jag under dessa år beredt
honom.»
Han tog Margaretas hand och lade den i Bengts
samt uttalade sakta sin välsignelse öfver dem.
Därefter fattade han den ring, som han fått af drott-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
