Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
boholm, och man behöfver blott påminna sig den
ovanliga förmåga Gustaf Adolf egde att intaga, för
att göra sig en föreställning om, huru hans bild
skulle liksom inbrännas i den gamles så väl som i
de ungas hjärtan. Kanske ådagalade han ännu mera
här än på slottet vid den stora middagen därstädes
hela rikedomen af sitt snille och sina
umgänges-gåfvor. Dessa dagar, som följde på riksdagen och
föregingo hans afresa, voro liksom en enda fortsatt
afskedsfest, och detta förhöjde stundens betydelse.
Han själf liksom alla de närvarande, både de, som
skulle följa honom, och de, som blefvo qvar här
hemma, kände inom sig framtidens ovisshet, som
lätt kunde göra det stundande afskedet till det sista,
medan på samma gång mod och hopp om
kommande striders ära och seger aldrig upphörde att
tona i djupet af deras hjärtan. Häraf fick samvaron
liksom en bjärtare färg, och ur blandningen af
allvar och glädje framgick med makt begäret att offra
allt med den ädle, den tillbedde konungen för
fosterlandet och den heliga sak, till hvars riddare han
och svenska folket nu gjort sig.
Alla tre den döde grefvens söner gingo med
konungen ut i kriget, och två af dem, Joakim och
Nils, kommo aldrig mera åter, den senare
undfående sitt banesår i spetsen för sitt regemente samma
dag som konungen i det blodiga slaget vid Lützen.
Den äldste, grefve Per den yngre, som han kallas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
