Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ytan och fortsatte sin väg. Han påminde sig nu,
att huru bred än Odern är, så är det endast på ena
sidan som han är djup, och när man kommit öfver
denna del, så kan man sedan vada fram. Denna
tanke lugnade honom betydligt, och han ansträngde
sig att hinna öfver det djupa stället. Hans krafter
voro likväl för mycket uttömda. Efter några
sim-tag kände han, huru de sveko honom, och han
måste gifva sig förlorad, om hans fötter icke här kunde
nå bottnen.
Försiktigt lät han fötterna sjunka, och till sin
stora glädje kände han botten, men vattnet stod
honom ända till munnen. Icke utan stor möda och
mycken ansträngning kunde han emellertid fortsätta
sin väg, ty vattnet ville till en början draga honom
med sig. Men till sist stod han räddad på andra
stranden. Nu infann sig dock en annan svårighet.
Nätterna och morgnarne äro kalla i Tyskland, och
han hade intet att betäcka de af det kalla
flodvattnet stelnade lemmarne utom den genomvåta
skjortan. De öfriga kläderna, som han hade fäst på
ryggen, hade förts bort af floden, när han sjönk ned
under vattnet.
Darrande af köld och äfven af hunger, måste
han emellertid, såsom han var, gå framåt, utan att
han ännu vågade visa sig för hvem som helst, af
fruktan att träffa på fiender. Så tillryggalade han
en betydlig vägsträcka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
