Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vände sig mot Nürnberg, gråtande af harm, säges
det, öfver Maximilians förbud att våga något
afgö-rande. Snart måste han äfven lämna denna stad,
och Gustaf Adolf kunde obehindradt fortsätta sitt
tåg mot Rhen. Det var då, som han till
Frank-furterbomas utsände, hvilka kommo för att, med
många granna ord om sin trohetsed mot kejsaren
och mot ärkebiskopen af Mainz, anhålla om
neutralitet för sin stad, yttrade de tänkvärda orden:
»Neutralitet är ett ord, som jag icke kan lida, när det
gäller en strid mellan ljus och mörker, mellan
frihet och träldom, och det förvånar mig, att
Frankfurts protestantiska borgerskap kan tala om enskilda
fördelar, då det är fråga om allmänt väl; att de nu
kunna tänka på sina marknader och sin handel, då
det är fråga om deras trosbekännelse och deras
eviga välfärd.» Sändebuden återvände, och
konungen fortsatte sitt tåg, men fick snart emot sig nya
sändebud med samma uppdrag, och nu svafade han:
»Jag ser väl, ätt Frankfurterborna icke vilja gifva
mig mer än lillfingret, men jag vill hafva hela
handen. Helsen dem, att, hvad jag har lofvat, det vill
jag hålla; jag vill skydda dem själfve och deras
privilegier, men på det vilkor, att de genast öppna
portarne till sin stad. Och jag har icke tid att vänta.
Jag har letat rätt på nycklarne till alla städer, ända
från Östersjön och hit, och jag tänker, att det nog
skall gå på samma sätt med staden Frankfurt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
