Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Adolf gick i högsta oro på andra
stranden och såg ut öfver floden, huru den lilla styrkan
skulle kunna uppbära anfallet af den öfverlägsna
fienden, och oron steg till sin höjd, innan båtarne
hunnit intaga förstärkning, ty han tyckte sig se, att
grefve Nils och hans folk började svikta för
öfver-makten. Dimman, som skingrade sig allt mera,
visade också tydligt, huru striden gick. Tvenne
anfall hade de tappre krigarne med lejonmod slagit
tillbaka, men det kunde vara fråga om, huruvida de
skulle kunna hålla stånd mot ett tredje. Det var
ett ögonblick af gripande spänning.
Men just när faran var som störst, togo
fartygen för andra gången landfäste, och
förstärkningen, som var tagen ur de blå och gröna
regementena, skyndade upp på stranden. Mot denna styrka
var den spanska tapperheten otillräcklig.
Kyras-siererna grepo till flykten, och Gustaf Adolf kunde
utan vidare hinder verkställa öfvergången. Han lät
också genast öfverföra en del kanoner och några
rytteriregementen, och så fort detta skett, ryckte
han norrut, rakt på Oppenheim. Detta hade till
följd, att spaniorerna i broskansen uppgåfvo denna
om qvällen, och påföljande morgon gaf sig äfven
staden Oppenheim. Nu grepos spaniorerna af en
obetvinglig förskräckelse. Befälhafvarne på alla smärre
fästen uppgåfvo dessa själfmant och flydde, de fleste
till Mainz, hvarest de Sylva själf förde befälet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
