Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häst stod redan sadlad, och hans lifvakt var redo
att följa honom.
Då anmäldes stadens rådsherrar, som konungen
låtit kalla. Han tilltalade dem med värma. »Jag
öfverlämnar härmedelst i eder vård», sade han, »det
dyrbaraste, jag eger på jorden, min älskade
drottning. I veten, gode herrar, att all ting äro
underkastade vexlande skiften, framför allt kriget, detta
plågoris, som Gud ådömt menniskorna för deras
ondska. Snart nog kan också jag träffas af olyckan,
måhända af döden. Om detta är Herrens vilja, så
bevisen min älskade maka samma trohet, som I mig
vid alla tillfällen visat!» Konungen blef allt mera
rörd under det han talade. Drottningen smälte i
tårar.
Tårar fuktade äfven konungens kind, när han
sedan slöt Maria Eleonora i sin famn och öfver
henne nedkallade Guds välsignelse och beskydd.
»Vi skola hvarandra återse», sade han, »om ock
aldrig mer i detta förgängliga lifvet; dock en gång
förr eller senare i den eviga sällheten!» Med dessa
ord frigjorde han sig från drottningens omfamning
och lämnade rummet. Några ögonblick därefter
hörde man honom rida bort emot stadsporten på
väg till Naumburg och Lützen.
Många dagar förflöto icke, så kom
underrättelsen till Erfurt om konungens död och om segern,
som hertig Bernhard af Weimar, hvilkens ädla hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
