Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika började en envis nordanvind blåsa, så att det
såg mörkt ut, huruvida icke hela vår flotta här
skulle gå förlorad, helst om den kejserlige
fältherren Gallas, som med sin här ryckt efter
Torstens-son in i Holstein, gjorde sin skyldighet.
Torstens-son, som nalkats Kiel från landsidan, måste också
draga sig inåt landet, för att möta Gallas, och nu
låg Svenska flottan alldeles obetäckt. Konung
Christian begagnade sig häraf och lät 1,200 man med
kanoner gå öfver från Fyen till Holstein, där de
vid Neumöhlen började uppkasta en skans.
Den danske konungen stod fast vid sitt beslut,
som han uttalade, när han seglade ut från
Köpenhamn. De vid Femern undfångna såren, smärtorna
och bekymren bidrogo snarare att stadfästa honom
i sin föresats. Han var svartblå öfver bröst och
axlar; järnskärfvån i ögat hade blifvit uttagen, men
den andra i pannbenet satt qvar flere dagar, och
man sökte förgäfves förmå honom att återvända till
Köpenhamn för att erhålla bättre vård. »Jag vill
ej längre lefva, om jag ej får hämnas på svenskame»,
— sade han en gång, och en annan: »på denna flotta,
som jag själf till större delen byggt, icke på rikets,
utan på min egen bekostnad, på denna flotta vill
jag hämnas eller dö!» — Den gamle konungen hade
allt från sin ungdom hyst en synnerlig förkärlek för
flottan, var ock själf en god skeppsbyggmästare, så
att det låg den fullkomligaste sanning i hans ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
