Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egde förnämt och rikt den tiden. Hans fader, den
gamle pfalzgrefven Johan Casimir, anhöll om én
tjenst för sin son, men det vägrades af
förmyndarregeringen, tills slutligen riksdrotsen, grefve Per
Brahe, framställde det förslaget, att den unge
pfalzgrefven borde lära kriget vid hären i Tyskland, och
i juli 1642 kom Carl Gustaf till Torstensson och
svenska hären, dock icke i verklig tjenst, utan
såsom frivillig. »Jag vill söka min lycka med
svärdet», skref han till sin fader, som i det längsta
motsatte sig hans önskan, »och jag önskar att söka henne,
förr än jag finner henne*, och han vägrade flera
gånger att på Torstenssons anmodan mottaga ett
befäl, sägande, »att han ville först lära tjensten».
När Torstensson nedlade sitt befäl, återvände Carl
Gustaf till Sverige såsom öfverste öfver ett
kur-fendskt hästregemente.
Nu förde Christina själf styrelsen såsom myndig
drottning, och hon öfverhopade sin återkömne frände
med hedersbetygelser, och från denna tid blef Carls
förhållande till drottningen den tråd, omkring
hvilken hofvets intriger och de politiska partiernas
rörelser spunnos. Carl Gustaf återsåg Christina i hela
glansen af den storhet, hvars rykte uppfyllde
världen, och hans böjelse för henne mognade till en
djup och allvarlig kärlek. Han hyste i detta
afse-ende förhoppningar, hvilka närdes af drottningen
själf, och denna omständighet var det, som qvarhöll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
