Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där bredde den stora Bolmen ut sitt vatten, och
små glittrande vågor slogo mot strand, och det
susade i vassen, som om röster hviskat om viktiga
saker, om Arngrim och hans söner, de vilda
bär-särkame, Angantyr och Hjorvard, ty de bodde där
midt öfver fjärden på Bolmsön. Så for vinden
äf-ven då genom vassen vid stranden, och Frejas
stjärna blickade lika blid som nu öfver vattnet och
skogen och bygden.
Bondebygd är här sedan hedenhös. Därom
tala de många griftkullarne och domareringame,
och Kållerstads och Åhs gamla kyrkor äro bland
de äldsta i Sveriges rike.
Det var en afton i september 1655. Här vid
Bolmsöns strand befann sig då ett ungt par, och
mannen höll flickans hand sluten i sin, medan hans
ögon fast och förtröstansfullt blickade in i hennes.
»Du säger det, Kerstin, men var tröst, fader
Erik skall nog gifva med sig; har nu icke sett
honom, sedan jag gick omkring som djäkne i bygden
och drog till Upsala, men fader Sven har låtit mig
förnimma, hurusom hans sinne är föga vändt till
behag för bondesonen. Stackars min Kerstin, det
blir långa år för dig.»
Flickan suckade, men såg trohjärtadt upp på
mannen.
»Vore du rik, Sven . . . ack, om du vore rik!
Om drottning Kerstin gifvit dig ett hemman i stäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
