Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lingen, och nu hade han slutat i Upsala och ämnade
sig resa utrikes, såsom brukligt var den tiden, i
egenskap af informator för ett par unga ädlingar.
Vid högtidligheterna i Upsala, när drottning
Christina afsade sig regeringen och öfverlämnade
kronan åt Carl Gustaf, hade hennes ögon med välbehag
vid ett par tillfällen hvilat på den långe, reslige
studénten med de där klara, något drömmande
ögonen och det där fina leendet, fullt jemförligt med
hvilken ädlings som helst.
En gång, då drottningen enligt sin vana red
ut tidigt på morgonen och hästarne redan voro
framledda på borggården, stegrade sig den häst, som
kammarpagen skulle rida, så att denne omöjligt
kunde komma upp i sadeln. Drottningens mun drog
sig till ett hånleende, men det hjälpte icke den
stackars pagen. Slutligen kom han dock på
hästryggen, men i samma ögonblick låg han afkastad på
marken, och hästen satte i fullt sken omkring
borggården. En hop studenter stodo där som åskådare,
och en af dem sprang fram och lyckades få tag i
hästens tygel, samt förde honom med stark arm fram
till drottningen. Pagen hade i detsamma kommit
på benen, och skyndade fram att återtaga sin häst,
men drottningen vände sig till studenten med en
fråga om hans namn.
»Sven Ausén», svarade denne.
»Hvarifrån är du?» frågade drottningen vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
