Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tanke, att hon nu skulle skiljas för alltid från detta
land och detta folk, hvars minnen i kärlek och
vördnad voro sammanväxta med hennes släkts. Hon
yttrade intet mera, men när hon steg af hästen vid
slottsporten, och studenten bugade sig för henne,
ryckte hon en ring af sitt finger och gaf den åt
honom.
»Behåll den till ett minne af salig kung Gösta
och drottning Kerstin!» sade hon och försvann.
Det var denna tingest som Kerstin,
fogdedottern, talade om, vid det hon och Sven gingo fram
på vägen åt Svanaholm.
Man skulle tro, att drottningens ring bort hjälpa
Svens sak hos Erik fogde på Svanaholm, men det
var ingalunda händelsen. Sven var en fattig
bondeson i alla fall, och med drottningens ring byggde
han hvarken hus eller röjde skog och plöjde i åkern.
Sir Georgs kammarsven egde både det ena och det
andra, och det sades till och med, att han skulle
köpa Svanaholm af sin herre, och se, det kunde
passa för Erik fogdes dotter att bli fru på det
ståtliga herregodset.
Men timmarne gingo, och de unga måste
skiljas. Nu voro de strax invid Svanaholm, och
Kerstin skulle smyga sig hem under trädens skugga.
»Nu skiljas våra vägar», sade hon, »dock icke
för alltid. När du kommer åter, Sven, väntar dig
alltid din brud, eller också är hon död, och då skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
