Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tackar som frågar, intet annat än väl, förstås; si
jag hade just som ett ärende kantänkaför den delen jag.»
»Låt höra, min gosse, det är väl ingen sjuk?»
»A nej vars, nej . . . det är nog friskt, men si
jungfru Kerstin.»
De sista orden hviskade drängen och klef ett
par steg fram emot kyrkoherden. Denne reste sig
upp ur soffan och gick fram emot drängen, som
han skärskådade mycket noga.
»Ja så, det är du Ola, jag kände dig ej rätt;
nå, hvad är det med jungfru Kerstin?»
»Hå jo, det är liksom att, si hon kunde ej
komma ifrån i dag, men hon var katuger som e
orrhöna te fly åstad, kantänka, och nu var det
likasom att hon väntade något af vördig pastorn,
liksom en helsning eller något sådant, och då kom
jag gåendes, det var på eftermiddagen, och då sa’
hon: hör du, Ola, sa hon. Jaha, svarte jag, för si
hon är så grömt omtyckt, jungfru Kerstin, af alla
på bygda; jaha, svarte jag. Vill du göra mig en
tjenst, sa’ jungfru Kerstin. Ja hjärtans, sa’ jag, och
så sa’ hon: gå till Ahs prestgård och helsa från mig
och säg, att mäster Petrus kan säga till dig det,
som han vet att jag vill veta, sa’ jungfru Kerstin.»
»Hm», mumlade kyrkoherden och gjorde ett par
steg fram och åter, »sade hon intet annat; ser du,
Ola, jag tviflar på, att du kan framföra hvad jag
har att säga dig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
