Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra, och först följande dagen sammanträffade han
med Kerstin.
»Du kom ej tillbaka i går», sade hon.
»Jo vars, kära jungfru, men si jag kom med
tomma händer, och då tänkte jag; det tjenar intet
till att bedröfva er.»
»Så dum du var, Ola.»
På förmiddagen den dagen gick Kerstin själf
till mäster Petrus.
»Hur kan hon vara så oförsiktig, jungfru
Kerstin. . . . Ola är icke att lita på, det kunde mina
gamla ögon se.»
Kerstin anade detsamma och ångrade sin
oförsiktighet, men hvad vågar icke det älskande hjärtat?
Hos mäster Petrus fanns verkligen bref från
Sven Ausén, och med glödande kinder och
klappande hjärta åhörde flickan läsningen däraf. Det
omtalade, hurusom Sven kommit till Rom och huru
han där blifvit upptagen i drottning Kerstins eller,
som hon där kallades, Alexandras hof, huru
praktfullt och stort allt var i den gamla kejsar- och
påf-vestaden, men tillika huru tomt och innehållslöst.
I det stora palatset, som drottningen bebodde, tyckte
han själfva luften liksom tynga och nedtrycka
sinnet; det var som om ett förebråekens ord vore
ut-taladt öfver all denna ståt och prakt, öfver den
svenska drottningen, öfver Gustaf Adolfs dotter i
påfvens stad. Det ädla blod, som flöt på Lützens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
