Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning, om Gustaf Adolf den stores dotter, som här
höll hof och omgaf sig med allt hvad som då fanns
utmärkt af lärdom och konst i Europa. Men
drottning Christinas minne är detta oaktadt för hennes
landsmän mera smärtsamt och tungt, än minnet af
den hjältegestalt, kring hvars fot ligga spillrorna af
vårt lands storhet. Knappast kan Sverige med den
gamle Axel Oxenstjerna säga: »hon är dock Gustaf
Adolfs dotter!» — utan att där ligger mera en
straffdom än en ursäkt i de orden, och lärdomen,
ryktet, äran, glansen af hela Europas hyllning kan ej
ifrån henne borttaga den skymning, hvari hon
höljdes, i samma stund hon vid sitt fäderneslands gräns
steg ur sin vagn och hoppande öfver gränsbäcken
in på danskt område utropade: »ändtligen är jag fri!»
Var hon lyckligare, var hon friare i
Corsinipa-latset i Rom, än hon var i sin faders konungaborg?
Det var en afton just som solen gick ned, då
drottning Kerstin satt med kinden lutad mot hand
och lät ögonen öfverfara lagerlundarne i palatsets
trädgård, där kaskaderna kastade sina glittrande
vattenstrålar mot höjden, och så den stora staden,
och den stjärnströdda himmelen, medan tankame
svärmade omkring och dröjde — kanske vid
Rid-darholmens tysta grafhvalf, kanske vid Lützens
blodiga slagfält?
Framför henne på bordet lågo flera böcker.
På ett par af dem hvilade den venstra handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
