Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade med en stämma, som tydligt tillkännagaf, hurü
våldsamt stormen gick fram inom honom, hotande
att alldeles begrafva hans bättre jag, och stigande
måhända till sin höjd just genom det fromma lugn,
som kamratens tal och hela väsende satte vid sidan
af hans upprörda känslor.
»Jag är färdig, säger du . . . ja, jag är färdig,
jag liksom så många hundrade vid sidan af mig,
men är det icke ett förbannelsens ord detta: jag är
färdig. Säg mig, hvar skall jag sätta min fot utan
att mot min vilja trampa på höghetens höggrefliga
eller friherrliga släp, hvar skall jag sätta foten för
att taga ett steg framåt, utan att liksom genom ett
trollslag hela hären af dessa unge ädlingar springer
fram och skriker: vanbörding, undan ... du skall
kräla dig fram! — Är det icke ljufligt, David, är
det icke? . . . Här samla vi med årslång möda och
oafbruten flit kunskaper och lärdom, under det de
högättade odågorna, lika okunniga som de äro
högfärdiga, stå framför oss öfverallt och liksom endast
i smyg vilja begagna sig af den vetandets egendom,
hvars värde de måste erkänna, men som är och
ännu mer blifver vår, ja, jag säger vår, de ofrälse
männens arfvedel.»
»Väl har du rätt, Joel», återtog David efter en
stunds tystnad, »men blott till hälften; du är för
upprörd för att i denna stund se mer än hälften,
den yttersta randen, så att säga, af sanningen. Du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
