Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Min väg går ditåt, jag skall följa eder genom
trängseln!» tillade den välmenande mannen, då han
såg prestens bryderi att, oaktadt den lämnade
upplysningen, taga sig fram.
Ett vänligt leende blef borgarens belöning, och
presten lade sin hand på hans arm, allt under det
han i alla fall försiktigt med den långa käppen eller
stafven kände framför sig på stenarne.
»Kännen I den rike mannen?» sporde
borgaren under vägen.
»Ah ja, något», blef svaret.
»Ja, han är stenrik», fortsatte den språksamme
mannen, »och de säga, att hans penningar nu under
kriget göra kongl. majestät och kronan lika tjenst
som en hel krigshär. Men godt hjärta har han.
Jag var själf vid Dalarön, nu strax på nyåret, men
det hafven I hört?»
»Nej, det hafver jag icke.»
»Jo, flottan låg infrusen vid Dalarön, det var
aderton örlogsskepp, och ingen såg någon utväg att
få henne i sjön; då kom riksräntmästaren och gjorde
slag i saken. Det skall gå, menade han, och det
gick. Han funderade ut ett nytt sätt att såga isen,
och själf var han med, ja, det var med knapp nöd
han kom ifrån det med lifvet . . . men på två
veckor var ett fält af fyra mil genombrutet, och flottan
gick med fulla segel i sjön. Jo, det är en
karlakarl, riktigt en karlakarl; också fick han därföre
Startad. Hiat. Bilder. III.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
