Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helsa honom med de hedersbetygelser, som
riks-råntmästarens rang och samhällsställning kräfde, och
som han var van vid.
För den förnäme mannen var tydligen
prest-mannen alldeles obekant. Icke ett drag i hans
anlete vittnade om, att han stod framför någon, som
kände honom närmare, än han själf i detta
ögonblick kunde ana.
En stund förgick, hvarunder ständigt en fråga
tycktes sväfva på hans läppar, men som blef
outtalad. Så besvärad kände han sig af främlingens
stadiga, granskande och genomträngande blick. Och
innan han rätt hunnit återvinna den fattning, som
den egendomliga företeelsen framkallat, hade presten
redan tagit till orda, på ett sätt, som ännu mer
förvirrade riksräntmästaren.
»Joel», sade han, »du känner mig icke, ser jag,
och jag önskade, att jag icke heller kände dig, ty
du har glömt ditt fädernesland. Ja, du har glömt
det land, hvars storhet du undergräfver med din
girighets lusta, du har glömt det folk, hvars händers
arbete under blodsvett frambringar de millioner, hvilka
skulle komma det i sin helhet till godo, men i
stället inströmma i ditt penningeskrin.»
»Menniska, hvem är du?» utbrast den bestörte
riksräntmästaren, spanande i sitt minne efter länge
sedan förgätna drag, som väl framskymtade, men i
ett oredigt töcken, hvilket blef än mera ogenom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
