Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dystra bud gingo öfver land, att den svenske
konungen val- död och den svenska hären
fullkomligt slagen och upprifven. Man visste till och med
att berätta om de särskilda omständigheterna
därvid. Vänner hade Sverige just inga. Det var
Frankrike och den dåvarande kurfursten af
Brandenburg — »den store kurfursten» —, men den
senare hade tvungits att taga Ost-Preussen som
län af Sveriges krona och var icke mycket att
räkna på; Frankrike hade ännu icke slutat sitt krig
med Spanien, hvilket krig sammanhängde med det
trettioåriga. Därför mottogos buden om olyckorna
ingalunda med sorg. För mycken lycka föder afund,
och Sverige hade haft mycken lycka. Så väl det
trettioåriga kriget, som det, hvilket började med
Polen under Carl X Gustaf, medförde idel
framgångar, det senare i förstone till den grad, att
världen häpnade och undrade. Och på den tiden
lyssnade man till underrättelserna från Sveriges
konung, ungefär som man i våra dagar bidat
sådana från Frankrikes eller- Rysslands kejsare.
Med en sagolik lycka hade Carl Gustaf inom
sex månader underlagt sig hela det polska riket,
så att blott konungaval och kröning fattades, för
att han skulle blifvit dess konung. Qvartianerna,
Polens ständiga krigsmakt, som erhållit sitt namn
däraf, att en fjärdedel af kronogodsen var anslagen
till deras underhåll, sträckte gevär och svuro med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
