Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenska hären och hade på tredje dagen hunnit till
en liten stad tre mil från Sandomir. I mörka natten
stod Czarnecki med sitt folk plötsligen midt i lägret.
Han hade slagit förvakten och ryckte fram,
hoppandes att i ett slag tillintetgöra sin fiende. Men
konungen själf vakade och var den, som först märkte
faran. Med egen hand antände han tvenne
larmkanoner, kastade sig på hästen och förde det i hast
samlade fotfolket mot fienden, som efter en kort
strid, och sedan flera rytteriregementen flögo fram
till hjälp, måste taga till flykten.
Czarnecki var noga underrättad om alla
svenskarnes rörelser, och han fick sina underrättelser af
Johan Sapieha, som ännu var qvar hos Carl
Gustaf. Men nu ansåg denne general svenskarnes
belägenhet så hopplös, att han med sina 3,000
qvar-tianer tågade bort och förenade sig med Czarnecki.
Och de underrättelser, som han då lämnade sina
landsmän, gjorde svenskames undergång fullkomligt
viss. För menniskors ögon syntes också allt
för-loradt. Äfven den tappraste kunde icke här rädda
sig. Och nu började ryktena spridas om den
svenska härens upprifvande, om dess nederlag och om
konungens död.
’ Men här, i den. yttersta nöd, visade det sig,
hvad ett fast och karlavulet sinne förmår, när det
har att förfoga öfver tappre och oförskräckte män,
för hvilka fosterlandets ära och väl har något att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
