Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det syntes ännu hardt nära omöjligt, huru
bå-tarne med krutet och sin betäckning skulle kunna
taga sig öfver floden. Man väntade hvar stund att
se dem med sin betäckning springa i luften. Till
sist såg man dock största delen af den svenska
styrkan bryta sig ned till stranden lik en farkost,
som med skarp bog skär igenom de skummande
vågorna. Eftertruppen hade att uthärda den
hetaste striden, såsom naturligt var, då hela tyngden
af de anfallande fienderna kastade sig öfver
densamma. Men de få krigame stodo som lejon och
föllo med det medvetandet, att genom sin tapperhet
hafva räddat hvad som räddas kunde.
I andlös väntan sutto konungen och
generalerna på stranden och sågo båtarne lägga ut från
stranden. De kommo lyckligen öfver, oaktadt det
störtregn af kulor, som följde dem. Men då
inträffade något, som ingen i det svenska lägret
kunnat vänta.
Öfverste Kronlod var en bland de sista,’ som
lämnade Sandomirs slott. Det var i anseende till
fiendens öfvermakt omöjligt att föra undan allt det
krut, som var sammanfördt i slottets källarhvalf.
När därför det sista af de etthundraåttio faten bars
upp och man just skulle lämna slottet samt försöka
det djärfva genombrytandet till stranden, fäste
öfversten en brinnande lunta vid ett af de krutfat,
som måste qvarlämnas. Inalles lågo där två hundra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
