Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brederode, och Bjelkenstjerna lät äntra. Nu fick
hans folk strida man mot man, och Holländarne,
världens första sjömakt på den tiden, fingo pröfva på,
huru de svenska svärden beto. Likväl stredo
Holländarne såsom tappre män. De Witte var dödligt
sårad och sjönk på knä, men högg ännu omkring
sig med sitt svärd. Först när återstoden af
Brede-rodes besättning gifvit sig fången och skeppet
började sjunka, räckte den döende amiralen ifrån sig
sitt svärd, och Brederode strök flagg. Clas
Bjelkenstjerna räddade sin tappre fiendes lik och svärd om
bord på Draken. Själf träffades han af en
falko-netkula i venstra höften, hvaraf han sedan bar minne
under de tre återstående åren af sitt lif.
Vid Hven låg den fjärde svenska eskadern
under befäl af Gustaf Wrangel. Den bestod af 8
skepp och skulle falla in i striden, då behof
gjordes. Ett sådant ögonblick var inne, då Opdams illa
tillpyntade skepp kom seglande förbi. Wrangels
officerare uppmanade honom att rycka fram. Ej
blott Opdams skepp hade därigenom varit
ohjälpligen förloradt, utan sannolikt hade den holländska
flottan aldrig kunnat tränga sig igenom fram till
Köpenhamn. Men Gustaf Wrangel låg stilla. Om det
var af feghet eller af falsk ridderlighet — »han hade
icke hjärta» att angripa det fientliga amiralskeppet
i dess då varande skick, heter det — eller om det
var ännu af andra skäl, det är svårt att afgöra. Op-
Siar bäck. Hist. Bilder. III.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
