Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åndtligen nalkades den öfverenskomna dagen,
då man väntade Danskame. På aftonen samlades
de sammansvurne dels hos Kjell Kjellsson, dels hos
Joachim Brun, men till ett högst obetydligt antal,
på förra stället blott 24 man, hos ferun ännu mindre.
Man räknade naturligtvis på, att när de danska
trupperna väl voro i staden, skulle alla strömma
till och med glädje sluta sig till sin gamle herre.
Men inga Danskar hördes af den gången. I stället
fick man underrättelse, att motvind hindrat
landstigningen vid Limhamn. Det var några veckor
före jul.
Men man förlorade dock icke modet.
Annandag jul utsattes till ett nytt försök att utföra
planen. Äfven nu samlades de sammansvurne och
fröjdade sig i hoppet om en lycklig utgång, men
äfven nu svekos de i sina förhoppningar.
Skeppen med landstigningstrupperna stötte nämligen på
grund. Några dagar därefter kom en skrifvelse
från konung Fredrik till Malmö borgerskap, hvari
han bad dem fortfara med den »affektion», som de
bevisat honom, deras rätte herre, samt lofvade dem,
att de genom nöjaktig »succours» (hjälp) skulle
befrias, och att han ville vara dem en nådig herre
och konung. Anfallet på Malmö borde sättas i
förbindelse med en resning af snapphanarne, hvilka
också fram på våren började samlas i skogsbygden,
men detta aflopp helt och hållet utan några följder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
