Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tvenne årtionden voro icke gångna, sedan vårt
land vunnit sin naturliga gräns i vester och söder,
d. v. s. Bohuslän, Halland, Skåne och Blekinge, förr
än Danmark emot sin ypperste statsmans,
Griffen-felds, råd, som tillstyrkte ett fast förbund med
Sverige, uppträdde bland dess öfriga fiender och ville
försöka att återtaga dessa kustländer. I Bohuslän
bodde då den tappre generalen Rutger von
Asche-berg, som år 1673 upphöjdes till friherre, med
Ka-stellgården vid Kongelf till friherreskap. Denne
fick nu, när kriget utbröt 1675, befallning att vaka
öfver Bohusläns försvar mot infall från norska
gränsen och ombesörja upprättandet af förrådshus i
Göteborg och Marstrand. Dessa fylldes ock inom fyra
veckor, så att äfven en del kunde föras till
Veners-borg. Men den krigsstyrka, hvarmed han hade att
försvara landet, var obetydlig och utgjorde icke mer
än 2,700 man. Likväl gjorde han allt, hvad man af
en tapper och erfaren krigare kunde begära. Han
hade lärt sig sin konst under trettioåriga krigets
fältherrar och under Carl X Gustaf, och han
förnekade icke sina läromästare.
I det lägervall, hvari allt i Sverige då befann
sig, och icke minst försvarsverket, fästningar,
krigshär och flotta, var faran stor, och möjligheten af
framgång hvilade på härförarne. Sådane funnos ock
af första ordningen, men krigsskådeplatsen var så
stor, vårt välde häde så många svaga sidor, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
