Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norge igen. Så begynte den så kallade
»Gylden-lövsfejden», hvilken rasade åren 1675—1679 och
sänkte Bohuslän i ett djup af elände, hvarur det på
länge icke kunde resa sig. Detta blodiga krig, hvars
första träffning vi här ofvan hafva skildrat, kallas
äfven »den stora ofreden», och i vissa trakter
begynte allmogen därifrån en ny tidräkning. Tyvärr
blef icke fortsättningen lika gynsam för oss, som
början. Danskarne fingo redan följande året
öfver-taget och behöllo det äfven. Rikskansler en
Magnus Gabriel De la Gardie, som följde Ascheberg i
befälet — denne kallades till konungens sida i södra
delen af riket —, var ingalunda vuxen en så farlig
plats. Men konungens segrar i Skåne medförde
slutligen freden i Lund, genom hvilken den
gången de nyvunna gränslandskapen räddades åt vårt
land.
Så gingo åter tvenne årtionden, hvarunder vårt
land fick vara i fred och samlade krafter efter sina
många krig. Men när Carl XI dog, bröt stormen
åter lös, och från alla håll stormade våra grannar
emot oss, i det fasta beslut att beröfva oss våra
er-öfringar, och så fingo vi då om igen krig med
Danmark. Det gick lyckligt, som vi veta, i början.
Sverige försvarade med glans sin ställning som en
af Europas stormakter, men olyckans och
motgångens dagar kommo ock, så att vi åter måste kämpa
för hus och hem. Likväl behöllo vi äfven då, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
