Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan, uppenbarade sig vid flera tillfällen; men i
stridens hetta, då kulorna hveno, eller i sin tjenst var
han sig själf fullkomligt mäktig. Så berättas det,
att då kung Carl företog sitt sista tåg till Norge
1718, var amiralen med och hade uppsikt öfver
arbetet att föra galerema öfver land från Strömstad
till Idefjorden. En dag var konungen själf
närvarande. Arbetet gick trögt, och konungen yttrade
sin förundran och sitt missnöje däröfver. Amiralen
svarade, att han icke kunde kommendera på »ren
svenska» i konungens närvaro, och därföfutan gick
det icke. Konungen förstod meningen och
aflägs-nade sig. Och nu började amiralen kommendera på
sitt vanliga sätt, som båtsmännen förstodo. Hans
metod var väl icke efterföljansvärd, men har varit
mycket anlitad, och bestod i att späcka
kommandoorden med de mustigaste eder. Verkan visade sig
strax, ty man fick se den ene galeren efter den
andre stiga öfver bergsbranterna, och båtsmännens
dånande hurrarop tillkännagåfvo, att deras
sinnesstämning därunder var den allra bästa.
En motgång hade amiralen lidit ett par år förut,
då han med några små krigsfartyg och betydliga
förråd låg i den norr om Strömstad, djupt in i
landet inskjutande hafsviken Dynekilen. I anseende
därtill, att det smala inloppet till viken var befästadt
med batterier, var man tämligen trygg, och flere af
de svenske befälhafvarne voro en dag strax efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
