Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söka afvärja den hotande faran genom att ingå fred
med Danmark och till detta rike uppoffra Skåne,
Halland och Blekinge, eller ock att söka sin
räddning genom en förlikning med kejsaren och
upp-gifvandet af alla tyska provinser.
Konungen själf greps, ju tydligare han fann
sin öfvergifvenhet, fann det ohjélpliga förfall, hvari
allt befann sig, och söndringen, modlösheten hos
de store, — konungen greps allt mer af en dyster
förtviflan, trodde till slut på ingen och insvepte sig
i en envis tystnad. Till och med de gamle
generalerna sedan trettioåriga och faderns krig
misstrodde han, ehuru de, såsom Helmfeldt, utan tvifvel
hade gått fienden på lifvet, om de icke fruktat, att
konungen själf, vid första tillfälle, skulle blottställa
sin person och störta sig midt in i striden. Oviljan
hos konungen ökades efter fiendens landstigning i.
Skåne, och när man talade till honom, lade han
endast handen på svärdfästet och teg, hvad som
helst man än sade eller föreslog. Men under denna
skenbara yttre förstening klappade i hans barm det
ädlaste och modigaste hjärta, som också till slut,
efter alla vidrigheter och motgångar, vann segern
och räddade Sveriges land.
Det var först egentligen endast fråga om att
angripa kurfursten af Brandenburg för att hindra
honom förena sig med Holländarne mot Frankrike;
men den gamle Carl Gustaf Wrangel, som nu mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
