Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knappt tycktes stå ut med marschen fram till
staden, mycket mindre hålla ut i striden. Men musiken
klingade frisk och liflig framför båda härarne, och
fanorna flögo för vinden.
Dock var det icke första gången, som svenske
krigare i det mest utblottade tillstånd mött en
öfverlägsen fiende, prålande i granna kläder och
med stora ord. Liksom vid Breitenfeld fyratiofem
år förut Tillys oöfvervinneliga walloner med förakt
sågo ned på de tarfligt klädde svenskarne, så var
äfvén förhållandet här med Danskarne, och de ord,
som den danske öfversten Sehested yttrade en afton
förut till Ascheberg, »att Danskarne skulle rida
omkull och trampa ned hela svenska hären», kunna
gälla som ett uttryck för den rådande tonen inom
fiendehären i allmänhet. Och när de just i
soluppgången sågo dessa eländigt klädda och beridna
svenska sqvadroner rida upp för Helgonabackens
höjder, följda af de fåtaliga och lika illa utrustade
bataljonerna af fotfolket, må man ej undra på,
om de tyckte sig få en lätt strid att utkämpa och
sågo segern liksom vinka från de svenska fanorna,
fastän dessa svajade emot dem från den vunna
höjden.
Svenska hären, hvars högste befälhafvare var
fältmarskalken Helmfeldt, uppställdes på det gamla
viset i tvenne linier med rytteriet på flyglarne och
fotfolket i midten. Sexton sqvadroner bildade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
