Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ske ryttarne, af hvilka många varit med om segrame
i Tyskland under Gustaf Adolf, Banér, Torstensson,
Wrangel, och i Polen under konungens fader, höggo
in med en kraft, som var oemotståndlig. Konungen
själf med Ascheberg, Dahlberg och sina drabanter
trotsade faran och trängde sig under kulregnet
midt igenom fienden fram till det ställe, där han
hoppades finna Schulz. Denne hade ock börjat röra
sig framåt, och när folket fick se konungen,
mottogs han af ett ändlöst jubel. Hvarje man var
färdig att låta skjuta sig i stycken för den modige
konungen, och man gick framåt till död, om icke
till seger. Men liksom denna del af hären lifvades
af konungens åsyn att våga det yttersta, så
fram-glänste å andra sidan för de uttröttade nio
ryttare-sqvadronerna vissheten om segern, när de sågo på
andra sidan om fienden i spetsen för de anryckande
landsmännen konungen på sin hvita häst. Danskarne
togos således till slut från tvenne sidor, men stredo
med utmärkt tapperhet. Slutligen tog dock
rytteriet till flykten, och fotfolket skulle hafva blifvit
nedhugget till sista man af dekursinniga Svenskame,
om icke Helmfeldt gifvit befallning att skona dem,
som voro qvar. Förföljandet fortfor ända tills
mörkret inbröt.
Slaget var ett af de blodigaste i detta
århundrades krig; mer än hälften af de båda härames
sammanräknade styrka betäckte slagfältet. Men den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
