Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ära. Det tiUskrefs dem, att den svenska flygeln
måst vika, emedan — heter det i Aschebergs
lef-nadsteckning — »de med sina matta hästar ej voro
snälle till att vända sig eller göra många
karako-ler». Ett lysande undantag bildar den nämnde
Borkhusen. Han hade själf uppsatt och utvalt alla
ryttarne i sitt regemente, och hans egna söner,
frän-der och vänner stodo där vid hans sida och under
hans ögon. Detta regemente kunde ej vika. Dess
led glesnade allt mera för fiendens häftiga anfall,
men ej ett steg tillbaka tog den tappre Borkhusen.
Slutligen riktade fienden sitt svåraste artilleri mot
detta regemente. Allt inväfdes i ett
ogenomträngligt krutmoln; men när det skingrades, låg öfversten
med sina söner fallen på fältet, och hela
regementet hade följt sin tappre anförare i döden. När
konungen dagen därpå gick öfver slagfältet och kom
till det ställe, där Borkhusen med sina söner och
sitt regemente låg i skön ordning sida vid sida, blef
han mäktigt rörd och utropade: »så var ock Skåne
intet mera värdt!» — tänkande på allt det ädla blod,
hvilket flutit för att bibehålla de landskap, som
genom Roeskildska freden vunnos åt Sverige.
Här satt äfven gamle Per Hjerta med sina
Vest-götaryttare och gjorde godt besked för sig. Det
var en gammal, tvär och godmodig, men tapper och
bottenärlig man, som icke räddes <att säga sitt
hjärtas mening till konungen själf, hvilken å sin sida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
