Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var ett par år efter konungens död i slaget vid
Lützen — och blef gift med sin förste herres dotter.
Hon dog dock snart, och han gifte sig andra
gången med jungfru Anna Skytte, samt steg allt högre
inom sitt regemente, så att han i slaget vid Lund
var öfverstelöjtnant. I det följande slaget vid
Landskrona, där han, sextiofyra år gammal, red främst i
elden för sitt regemente, utmärkte han sig så, att
han på själfva slagfältet blef utnämnd till öfverste.
Han var en synnerlig gunstling hos konung Carl,
och, liksom Per Hjerta, genom sin rättframhet, sin
flärdlöshet och sin sträfhet en man alldeles efter
konungens sinne. En mängd sägner gå om konungen
och honom. Så berättas det, att konungen, då han
en gång åt middag hos öfversten, klagat öfver
dennes dåliga öl. »I har dåligt öl, öfverste
Stålhammar; jag skall skicka eder humle, att I må hafva
det bättre nästa gång!» Konungen skickade
honom ock en säck ypperlig humle från sina
humlegårdar vid Kungsör.
En annan gång, då konungen alldeles ensam
och okänd, såsom han stundom brukade under sina
färder genom landet, kom ridande till
öfverstebo-stället Brevik, fick han se en gammal gubbe med
en säck på ryggen gå upp i Breviks qvarn. »God
dag, min gubbe!» ropade konungen; »vet du, om
Per Stålhammar på Brevik är hemma?» Gubben
vände sig icke ens om, utan fortsatte sin gång upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
