Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, utan att gifva vika, fast både han själf och
hans häst blödde ur flera sår. Utan att akta dessa,
var han, sedan segern var vunnen, en af de
ifriga-ste att förfölja fienden «och återvände till
Torstens-son och lägret med en fången fientlig general.
Några dagar efter slaget utverkade sig Ascheberg
tillstånd att med 130 ryttare få ytterligare sätta
efter fienden. Han red åstad med sin vanliga
raskhet och blef den förste i hela svenska hären, som
öfversteg den österrikiska gränsen. Allmän var i
detta land förskräckelsen för de svenska vapnen.
Kejsaren hade flytt från sin hufvudstad Wien och
hade med hela sin familj gömt sig undan bland
Steiermarks berg. Den kejserliga hären var
fullkomligt upprifven, och ingenting tycktes nu mera
kunna rädda Wien, när nu Torstensson för tredje
gången, sedan han mottog befälet, nalkades dess
portar.
En del af den kejserliga hären stod i en liten
by fem mil norr om Wien. Det var de trenne
regementena Piccolomini, Pompei och Bassompierre,
men de utgjorde tillsammans blott 450 man, så stort
hade manfallet varit i det sista slaget vid Jankowitz,
De trodde sig emellertid här vara fullkomligt säkra,
så mycket mer som svenska hären enligt ryktet
börjat draga sig öster ut från Böhmen in i Mähren.
Då väcktes de plötsligt en natt af trumpetstötar och
stridsrop. De skyndade yrvakna upp och ut ur hu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
