Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föll. Och sådant var detta folk, hvaribland små*
ländingar och finnar företrädesvis utmärkte sig, att
storm på storm afslogs. Elfva sådana anfall hade
blifvit afslagna, och då var klockan 4 på
eftermiddagen. Då var ock krutet slut för svenskarne, de
måste väpna sig med liar och morgonstjärnor, som
den tillbakaslagna fienden lämnat efter sig. Det
återstod intet annat val än att med svärdet i
handen slå sig igenom den öfverlägsna fienden.
Då kom en trumpetare från den polske
anföraren, woiwoden Sandomirski. Han erbjöd
kapitulation på hedrande vilkor. Men Ascheberg svarade
med stolthet, att han icke ville underhandla med
upprorsmän — polackarne hade nämligen redan valt
Carl X Gustaf till sin konung. »De kunde göra sitt
bästa», sade han; »han ville nog göra sitt!» Därpå
bröt han fram ljungeldslikt, oemotståndligt.
Polackarne hade ej väntat detta djärfva anfall, och de
öfverändakastades och måste taga till flykten. Men
nu antog striden en helt annan art. Det var ej
längre fråga om att blott och bart slå sig igenom,
utan Ascheberg ville slå sig till seger. Plötsligt
gjorde han därför en vändning med sitt folk och
bröt fram mot den fientliga styrka, som stod
upp-stäld bakom honom, och äfven här log segern mot
honom, och fienden måste efter en häftig fäktning
kasta sig på flykten, ifrigt förföljd af Ascheberg
och hans segerrusiga ryttare, allt intill Radom. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
