Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medel, att det var en dårskap tänka på något
försvar. Men en dårskap var det ock att tänka på
att slå sig igenom den öfverlägsna och väl försedda
fiendehären. Emellertid höll han sig käckt och lät
de sju kanonerna spela, så att mången både
preussare och polack fick dansa sin sista dans. Men
fastän han sålunda bäddade hett nog åt fienden,
hvilken tillbakakastade varma slängkyssar i form af
bomber in i borgen, så höllo hans egna krigare på
att förgås af köld, ty bland det, som saknades på
slottet, var äfven ved.
Endast ett medel fanns till räddning, och det
var att få bud till svenska flottan, som låg i
Landskrona; men äfven om ett bud lyckligen kunde
komma öfver till skånska kusten, var det därför
icke sagdt, att den svenska flottan skulle kunna
uträtta något till hans undsättning, ty den holländska
och äfven den danska flottan bevakade hvarje fjärd
och voro modiga och djärfva efter framgången i
Öresund. Men det lyckades. En vacker afton såg
Ascheberg till sin glädje tretton svenska örlogsskepp
ankra ett stycke utanför Sönderborg, och tre
timmar efter solnedgången hördes i mörkret de tysta
årslagen af en slup tätt under Sönderborgs
slottsmur. Det var Claes Uggla, som, jämte Johan
Ber-genstjerna, anförde de svenska skeppen och nu kom
med budskap om räddning. Genom en bakport på
slottet steg Ascheberg ned till stranden och samta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
