Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvänta. Och därför fruktar jag, att barbariet skall
inbryta öfver Skåne, ty dessa menniskor begifva sig
genast åstad och löpa på predikstolen, antingen de’
äro därtill värdiga eller icke.» — »Sanningen att
säga», sade rikskansleren, »ser jag dock icke, hur
detta skall förhindras», stödjande sig på det riqga
bifall saken rönt på riksdagen. Oelreich inföll då,
»att enda medlet vore en tillåtelse att få studera i
Köpenhamn ». Rikskansleren betänkte sig nu länge
och framkastade, att de från Skåne kunde besöka
Upsala, men sade slutligen, »att en akademi i Lund
vore omöjlig att inrätta af brist på medel». —
»Medlen», svarade Oelreich med värma, »medlen
skola nog finnas; Gud uppväcker nog den, som
utfinner dem, blott konungen är med om saken!»
Sedan samtalades länge härom, men slutligen sade
rikskansleren: »välan, kunften I gifva förslag till
medlen, nog skall jag öfvertäla konungen, att I fån
en academia.»
Nu var det ljus dager igen. Oelreich tog sig
saken an med vanlig kraft och oförtrutenhet, ehuru
tungt det var att arbeta, helt och hållet
öfverläm-nad åt sig själf. Ty då han vände sig till sin
förman, biskop Winstrup, med anhållan om råd och
hjälp och under förespeglande af prokanslers
fullmakt för honom, afvisades han med hån och förakt.
»Han kunde ej begripa, hur Oelreich kunde vara så
galen att tro, det de svenske skulle så gynna veten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
