Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sicerades, och vid andra rätten begynte skålarne.
Det ståtliga gästabudet varade till klockan 3 om
natten, då ett präktigt fyrverkeri afbrändes.
Glädjen och belåtenheten, var allmän. Endast den
myndige biskopens ögon mörknade, när de träffade
Bernhard Oelreich. Han skrifver därom själf i ett bref
till akademikansleren, G. O. Stenbock: »Sedan allt
var förrättadt, hölls middag på biskopens gård, och
efter att man var lustig, talade tu eller fyra
öfver-star och förnäme adelsmän med mig, att jag dock
skulle beqväma mig att förlikas med biskopen. Jag
svarade, att ehuru högt jag var förorättad, skulle
jag dock för akademiens bästas skull intet mera
önska, än att hålla vänskap med honom och
förgäta allt hvad han brutit mig emot. Där de sade:
vi kunna icke tro det, utan att I viljen gå med oss
och dricka honom till en gång, svarade jag: af
hjertat gerna, och då jag gick och drack honom
till, accepterade han det väl, men ville icke tala ett
ord med mig, så att alla förundrade sig öfver hans
uppförande, och jag måste retirera.»
Detta var ett moln på den förtjenstfulle
mannens himmel, som qvarstod och litet emellan
urladdade sig under de fyra år, Qelreichs prokansleriat
varade. Efter denna tid förflyttades han till
Bremen såsom pastor primarius vid S:t Petri kyrka
därstädes, och efter en mansålder talade ingen mera om
den nitiske och kraftfulle skaparen af den Carolinska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
