Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Rysswick blef detta sätt att underhandla
föremål för många anmärkningar, åtlöje och förnämt
förakt. Det var ju något alldeles oerhördt i
kristenheten, att en fred skulle kunna åstadkommas
därigenom, att tvenne män gingo upp och ned
under några äppelträd, utan vederbörliga fullmakter,
utan skriftvexling, utan medling, utan protokoll och,
framför allt, utan att räkna hvarandras steg eller kalla
hvarandra excellens. Allt detta var något högst
oordentligt och opassande. »Det är besynnerligt» —
yttrade dock den kloke och förståndige Harlay —
»att generalerna göra fred, under det ambassadörerna
föra krig.» Spanien ville med högdragen
likgiltighet icke låtsa om alltsammans; de kejserlige
förundrade sig öfver, att Wilhelm kunde understå sig att
underhandla utan att rådfråga deras herre. Och
där sutto de höge herrame och kifvade om
småsaker. Konung Wilhelm retades af sina
bundsförvanters oförnuftiga beteende, och lyckliga tillfälligheter
gjorde, att Frankrike ställde sina fordringar allt högre.
Den io juli framställde ännu Frankrike billiga
vilkor för freden, men fordrade, att de skulle
antagas till den 21 augusti. Denna dag gick, och det
var lika när. Då förkunnade de franska
sändebuden, att konung Ludvig beslutat behålla Strassburg,
men att han, om de sålunda förändrade vilkoren
icke vore antagna före den 1 o september, ansåg sig
ega frihet att ytterligare höja sina anspråk. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
