Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Skall väl följa med gubben, gudfadren, kan
jag förstå» svarade drängen.
»Är det likt sig, tocket?» mumlade Märta, som
var född och uppfödd på gården och därför nu på
gamla dagar ansåg sig hafva mer att säga än de
öfriga tjename; »pojken är knappt torr bakom
öronen och skall skala backame omkring med finn-,
gubben. Det skola vi väl bli tu om.»
Och därmed satte Märta ner sån utanför
köksdörren, och så fort den stod på sin plats, lagade
hon sig med viktig min och högtidliga later i
ordning att gå in till husbonden, för att förebygga den
ofärd, som hon var öfvertygad om skulle blifva
följden af den ostyrige pojkens upptåg.
Utan att ana det oväder, som sålunda hotade
att uppstiga bakom hans rygg, sysslade Anders nu
i stallet för att få sin gångare i ordning. Det var
en liten ölandshäst, som han fått på sin födelsedag,
den 15 augusti. Detta var gjordt i en
handvändning, och stolt som en kung red den raske gossen
upp på gården, där han svängde omkring, otåligt
väntande på egaren till den sadlade hästen.
Inne i salen satt herr Per Larsson Hök,
inbegripen i ett förtroligt samspråk med en man, som
anspråkslöst tagit plats vid dörren. Herr Per var
en ståtlig man i sina bästa år. Han hade varit
inspektor eller, som det hette, kamrerare i 13 år hos
grefvinnan Ebba Brahe, riksmarskalken Jacob De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
