Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det var länge sedan den snön föll, fader Finne»,
vidtog herr Per, som hade hört det där talet af
sin gamle vän så ofta, att han nu ville leda
honom in på hufvudsaken, det ärende, som fört
gubben till Kolsva. »Kungen vill jaga i mina skogar,
säger ni?»
»Säger jag, ja . . . kungen vill jaga, ja visst vill
han det, men ... ja, nog om den saken, men se
det är så, att Henrik stovaktare vill, att kungen
skall jaga här, och därför ville jag ha reda på, hur
det stod till med villebrådet här på trakten.
Därför kom jag själf; se gubben börjar bli gammal, kan
tänka, och den här biten till Kolsva börjar bli för
lång . . . hm det får ej gå nu, som i salig hertigens
tid, då jag red ikull två af kungens ryttare i
Stån-gebro slag och hertigen klappade mig på axeln och
sade: ’se det där gjorde du som en hel karl, Henrik
Finne!’ sa’ han; se den tiden är förbi, och brådt
lär jag väl ej komma, hitåt; det kan vara tid att
tänka på generalmönstringen, när man tjenat under
sju kungars tid förutom drottning Kerstin, som var
så godt som kung hon också. . . . Men innan gubben
troppar af, ville han ha det bra stäldt för lill
Anders, kantänka. I, Per, och er husfru hafven varit
gubbens vänner, mer än andra, sedan många år,
och det skall nog bli lönadt en gång, var säker om *
det, men se, nog vore det väl, om. . .»
Gubben Finne steg upp vid dessa ord och gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
