Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den slåendes hand långt bort. Detta var något
alldeles oförutsedt. Alla stodo handfallna; äfven den
uppretade unge herrn, men blott för ett ögonblick.
Hans vrede stegrades ännu mera, när han fick
ögonen på den, som varit nog djärf att opåkallad
ingripa i hvad han hade för händer.
Det var Anders, som med sitt ridspö sprungit
fram och slagit käppen ur den uppretades hand.
Hvad han tänkte på i det ögonblicket, skulle vara
svårt att förklara. Ty det var dock att bära våld
på en konungens man på konungens gård och grund.
Men när han såg käppen sväfva öfver den gamle,
käre guffadems hufvud, tänkte han hvarken på kung
eller stallmästare. Han såg blott den gamle
orättvist lida straff, och han hade hellre lidit döden, än
han kunnat hejdas i sitt uppsåt att afvärja det
hotande slaget. När käppen väl var försvunnen, och
den uppretade herm stod där med tomma handen,’
då först kom Anders till besinning och såg nästan
skamflat ut, där han ställde sig bredvid gubben
Henrik. >.
Den unge herrn röt då till honom att gå och
taga upp käppen. Men Anders rörde sig icke ur
fläcken. Han bara såg på det vreda, blossande
ansiktet, och allt mer och mer tände sig mod och kraft
åter i hans blick.
Ännu än gång upprepades tillsägelsen att
hemta käppen, men då gossen det oaktadt blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
