Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men på måndagsmorgonen var det desto
lifli-gare. Kungen skulle på jakt åt Kolsva till. Där
skulle han intaga frukost, och Anders skulle få vara
med. Allt det där hade gubben Henrik styrt om
på sitt vis, måhända något hjälpt af händelsen i
stallet om lördagsqvällen och det behag kungen
fattat för gossen.
Redan stodo hästarne sadlade, jägarhornen
smattrade, och herrar och jaktbetjening sprungo om
hvarandra för att stiga till häst. Då kom kungen. Han
afbidade ej sin häst framför kungshuset, utan han
gick själf till stallgården. Här svingade han sig
lätt i sadeln, gaf ett tecken med handen, och så
bar det af.
Men just soi$ kungen satte sig i rörelse,
snaf-vade hästen och föll på ett ställe, där en sten var
islupen. Konungen blef liggande under hästen med
afbrutet ben.
Naturligtvis blef det ingen jakt af. Konungen
bars till sitt rum, ett ilbud skickades till Stockholm
efter konungens lifmedicus, och man sökte under
tiden göra hvad man kunde för att stilla smärtan.
Det blef emellertid en lång tid, som konungen
nu måste hålla sig stilla på Kungsör, och därunder
hade han sin enda förströelse i att lyssna till sin
gamle stovaktmästares berättelser.
När han började tillfriskna — det var först i
februari 1682 —, gjorde han åter små utflykter i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
