Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Munktorp, är nog ej den enda, som beder för dig,
gubbe, däruppe!»
Gubben log vid dessa konungens ord ett leende,
som man kunde säga vara öfverjordiskt, och han for
med tröjärmen öfver ögonen, som om han skämts
för att visa det intryck orden gjort på honom.
Men kungen klappade honom på axeln och sade:
»Bed för mig ock, gubbe! En bön af dig
måste gälla mycket inför vår herre!»
o
Ater gingo ett par år, och ekarna grönskades
och blommorna logo i solljuset, och fåglarhe sjöngo
i de vackra lundarne kring Kungsör. Men aldrig
var det så soligt och varmt, aldrig doftade
blommorna skönare, aldrig slog trasten sin drill klarare
i lunden, än då kungen var där. Det var, som om
det funnits någon oförklarlig gemenskap mellan kung
Carl och den vackra Mälarängden vid Kungsör.
En vacker höstdag 1684 var där lifligare än
någonsin. I den s. k. djurgården voro mångfärgade
tält uppslagna, och skaror af muntra hofmän och
skämtande hoffröknar vimlade mellan träden och
blommorna. Konungen skulle åter jaga på sina
älsk-lingsmarker.
Trenne björnar hade blifvit inringade. Desse
skulle fällas, och sedan skulle hofvet samlas till
bankett i djurgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
