Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemsökelse öfver den, som vållat en rättfärdig mans
fall. Eftervärlden kan också ställa händelserna
bredvid hvarandra och jämföra och döma. Vi må göra
det. Både Boethius och Piper äro värda att
betraktas. Vi kunna sedan bättre bestämma vårt omdöme
om dem.
Carl XII:s tid var i många afseenden olik vår,
men förnämligast däruti, att konungen kunde göra
och besluta om Sveriges rike och folk, hvad han
ville och behagade; han var endast Gud ansvarig
för sina gärningar. Den envåldsmakt, som blifvit
lagd i konungens hand och beslutad på 1680, 1682
och 1693 års riksdagar under Carl XI:s tid,
kallades med ett franskt ord: suveräniteten. Men som
det svenska lynnet i grunden är frisinnadt och minst
af allt kan tåla godtycke och enskild
maktfullkomlighet, så funnos äfven på denna tid, oaktadt Carl
XI:s stränghet, och oaktadt det blifvit rikets
läroverk anbefaldt att inskärpa suveräniteten som en
trosartikel hos det uppväxande släktet, män, hvilka
betraktade denna suveränitet som ett oting och icke
räddes att offentligen uttala det. En sådan man var
Jakob Boethius, prosten i Mora i Dalarne.
Han gick dock icke ut från samma åsikter, som
en senare tid, hvilken anser det vara folkens både
rätt och plikt att själfva taga hand om samt vårda
och bevaka sina dyrbaraste angelägenheter, utan det
var helt och hållet ur biblisk synpunkt, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
