Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi, som på afstånd och i lugn kunna öfverskåda
förhållandenk och bedöma dem, kunna icke annat
än medgifva, att Frankrike här visade en stolthet
och ett öfvermod, som voro lika odrägliga för den
uppåt sträfvande kurfursten, som för den svenske
konungen, hvars talan det förde. Ställa vi vid sidan
af denna förödmjukelse för den store kurfursten
hvad Frankrike nu måst utstå i kriget mot hans
ättling, så måste man tillstå, »att en mäktig
häm-nare uppstått ur hans stoft».
Men, såsom vi nämnde, den beskyddade fick också
sin dryga del af Frankrikes öfvermod. Det var helt
och hållet Ludvig, han och ingen annan, som i S:t
Germain uppgjorde freden. Det låter underligt, ja,
otroligt, men det är fullkomligt sannt, att hvarken
de svenska sändebuden i Paris eller den svenska
regeringen i Stockholm erhöllo kännedom om hvad
som förhandlades i S:t Germain. Ludvig XIV
uppträdde i allo såsom Sveriges förmyndare, fordrade,
medgaf och beslöt, — och därmed måste Sverige
låta sig nöja. Det återfick alla sina tyska
besittningar, med undantag af en liten sträcka på andra
sidan Odern. De svenska sändebuden gjorde, när
de ändtligen fingo nåden att få kännedom om
freds-vilkoren, en insaga mot denna punkt, men ingen
brydde sig därom.
Och ända till slutet fortfor Ludvig i sitt för
Sveriges själfständighet kränkande uppförande. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
