Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller aldrig lagom. Att bedöma Carl XII, det är i
själfva verket intet mer eller mindre än att bétiöma
det svenska folket, sådant det visat sig till lynne
och i handling allt ifrån äldsta tider — måhända
med borttagande af ett och annat lyte, såsom
flär-den, lättsinnet, begäret att visa sig osvensk, ehuru
ett och annat äfven kunde sägas om Carl XII från
hans första år, som ligger inom området af det
obe-römliga. Men såsom ett lefvande uttryck för allt
hvad svensken sätter högt och stort och härligt,
såsom det oupphinneliga mönstret i orubblig
förtröstan på sin och sitt lands rättvisa sak, i
flärdlös-het och allvar, i försakelser och uppoffringar, i kraft
och mannamod — såsom sådan står Carl XII:s bild
oomtöcknad i folkmedvetandet och skall där alltid
så blifva ståndande.
Det är icke vår afsikt att här inlåta oss på
någon skärskådning af den ena eller andra åsikten och
dess större eller mindre berättigande — vi vilja blott
nedskrifva några enkla minnen, samlade från den tid,
då konungen vistades i Lund, där han höll hof i halft
annat år, eller från september 1716 till mars 1718.
En storm gick igenom svenska sinnena vid tiden
för konungens återkomst från Turkiet.
Glädjejublets vågor bröto sig mot svårmodets, sorgens.
Förlusterna voro för stora, sakerna voro för mycket
drifna till sitt yttersta, och redan arbetade krafter
i tysthet på en ombildning af hvad de ansågo såsom
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
