Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tioner». Det är naturligt, att konungens vistande
i staden skulle i viss mån verka hindrande på det
vetenskapliga lifvet, så att — såsom professorerna
klagade — de ofta måst återvända från sina
föreläsningssalar med oförrättadt ärende, emedan de
icke funnit några studenter där före sig. Men å en
annan sida utöfvade också hans närvaro ett lifvande
inflytande, och alla ärenden togo en raskare fart.
Föreläsningarna kommo snart åter i gång, och
konungen själf infann sig ganska ofta för att afhöra
dem och samtala med professorerna.
Ofta hände det, att han kom med arfprinsen af
Hessen, sin svåger, och några generaler alldeles
oför-modadt in i salen. Detta inträffade en gång, då
professor Magnus Rydelius satt i katedern och
försvarade en afhandling om »ändamålet med
historiens studium», och det omtalas på flera ställen i
samtida skrifter hvilket gny och vapenbrak det
uppstod, när konungen inträdde med sitt följe. Strax
efter sin ankomst gick han en dag upp i en
föreläsningssal, och ett par af de närmast boende
professorerna kommo springande med andan i halsen.
Konungen frågade leende, om ingen af dem ville
stiga upp i katedern och orera. De ursäktade sig
alla därmed, att de voro oförberedde, men professor
v. Döbeln steg upp och höll på latin ett tal, som
varade en half timme. Och konungen var icke,
såsom mången förmenar, den, för hvilken hvad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
