Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vare, Nordberg, kunnat så snart berättiga honom
som någon annan »att bekomma den lager, hvilken
de lärda eftersträfva». Den lärde vetenskapsmannen
— han må i andra afseenden af eftervärlden anses
för en svärmare; härutinnan finnes intet som kan
på ringaste vis försvaga hans intyg — yttrar vidare:
»att om han (Carl) fått i fred och ro styra sitt rike,
skulle han förmodligen satt sig i spetsen för den
lärda truppen samt bragt alla studier och
vetenskaper i högre grad och större flor, än de i Sverige
tillförene varit eller hädanefter förmodas komma».
Och det hände, såsom vi nämnt, icke blott en
och annan gång, utan det hörde till ordningen, att
konungen infann sig på föreläsningarna eller på
andra akademiens högtider. Man kunde aldrig vara
säker för honom; till och med i sittande
konsistorium uppträdde konungen. Och han var öfverallt
välkommen. Latinaren professor Papke tröttnade
icke att i de vackraste tal gifva sin förtjusning
tillkänna, medan den lärde och snillrike filosofen Anders
Rydelius lät af konungen förmå sig att på svenska
utarbeta och utgifva sina fömuftsöfningar. Han var
1716 akademiens rektor och var hufvudsakligen den,
som genom, sitt fogliga allvar lyckats stilla
studentupproret under föregående vårterminen med
anledning af konungens befallning, att de lättjefulla
studenterna skulle utrensas och insättas i konungens
lifgarde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
