Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu talar jag på fullt allvar, och jag hoppas, att I
kunnen förstå mig.» .
Baronen nickade, hvarpå följde en lång
tystnad. Han gick med stora steg upp och ned i
rummet, och hon följde honom med spänd
uppmärksamhet, under det hon till utseendet iakttog den
fullkomligaste likgiltighet. Något skulle hon
emellertid få att sysselsätta sina tankar med.
Efter att hafva gått en qvarts timme, öppnade
baron Svante dörren och gick sin väg, utan att säga
ett ord.
Det var måhända det värsta, som kunnat
inträffa. Jungfru Elisabet låg under de nästföljande
timmarne ordentligt på sträckbänk. Hon hade med
ens kommit sitt mål så nära, att hon liksom hade
det i handen, och just däruti, i tanken att hela
härligheten genom någon oförutsedd händelse kunde
slinta henne ur händerna, däruti låg en hel afgrund
af oro och pina. Och härtill kom, att hon måste
sluta allt inom sig och fortfarande visa en utsida af
fullkomlig likgiltighet och oegennytta. Sköld, den
gamle ryttarekorpralen, kom och gick och sneglade
litet åt henne, men sade aldrig ett ord, och icke ett
ord sade hon. 0
Men dagen gick, och natten kom, och intet
hördes af från baronen.
Det var långa timmar för jungfru Elisabet.
Emellertid måste hon först af allt vara betänkt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
