Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf III, hvilken — man må för öfrigt om
honom hysa hvilka åsikter som helst — dock ingen
kan förneka en varm och innerlig kärlek till vårt
gamla Sverige, skulle också i sin ordning plocka
bittra frukter af denna till förräderi gränsande
själfs-våldsanda, och det skedde här på Kymmenegård.
Man kan väl icke förneka, att den olyckliga början
af detta krig berodde på felaktiga och bristfälliga
anstalter, äfvensom att missnöjet hade ett stöd i
grundlagen, som förbjöd konungen att börja
anfallskrig — ty det som utgafs för ett anfall från
Rysslands sida utskreks allmänt såsom gjordt för att få
ett svepskäl till krig —, men å en annan sida
framstår befälets handlingssätt för fosterlandsvännen i en
så mörk dager, isynnerhet när man har äldre tiders
mannamod och fosterlandskärlek för ögonen, att man
icke utan harm och vedervilja genomläser de
anteckningar om händelser och personer, hvilka af
samtida gjordes och i våra dagar i tryck lämnats
allmänheten.
Så anför Adlerbeth, att man iqke inskränkte *
sig till blott klander af kriget, utan förnekade
konungen rättighet att förklara och börja detsamma
samt befalla hären att gå öfver gränsen. »Sinnena
i svenska hären förbittrades genom sysslolösheten,
och Helsingfors föreställde snarare en riksdag än ett
läger. Själfva vördnaden för konungens person
åsidosattes. Man hade ej fördrag att i närvaro af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
