Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi kunna återse hvarandra under mera lyckliga
omständigheter. Ehuru illa understödd, motsagd, till
och med förrådd och kanhända öfvergifven af en
del af mina trupper, har jag icke förlorat hoppet;
men det är i de stora farorna, man ofta finner sin
räddning.» Tre dagar därefter slutar han ett bref
till riksdrotsen C. A. Wachtmeister sålunda: »Jag
önskar er, min bäste grefve, behagligare och lyck- ’
ligare dagar, än dem jag nu lefver. Min vänskap
för er och er tillgifvenhet för mig .äro så
ståndaktiga, som det mod, med hvilket jag aldrig kan
för-tvifla om fäderneslandet.»
Då gunstlingen G. M. Armfeldt önskade, att
konungen väl måtte vara borta ur Finland, svarade
han: »Jag kan på flere vis omkomma, men aldrig
skall jag vanära mig. Rymma undan dessa
förrädare vore fegt och skulle öka deras mod. Nej, en
enda utväg gifves för oss, min vän; det är, om
dansken förklarar krig. Då hafva vi en orsak att fara
härifrån för att försvara vår vestra gräns, och hela
folket, som då blir upplyst om faran, skall tjena mig
att försvara både fäderneslandet och mig själf. Hos
oss behöfvas starka slag för att göra effekt!»
Armfelt blef bestört och tog konungens ord
såsom uttryck för den djupaste förtviflan. Men i
själfva verket var det, såsom Adlerbeth anmärker,
tidningen om Danmarks fredsbrott, som drog
konungen ur denna afgrund af bekymmer. Underrät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
