Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du känna. Jag kan i korthet säga dig, så svåger
min han är, att du aldrig får hans samtycke, som
det nu är.»
Carl bleknade, och en blixt sköt genom hans
stora, vackra ögon.
t
»Och nu får du icke bli rasande på gubben,
hör-du det, Calle, för du vet, att din lycka är
gubbens glädje. Men här känner jag terrängen, ser
du, och ser därför längre än du. Följ nu mitt råd
och stäm i bäcken hellre än i ån. . . . Men du bör
känna grosshandlaren, och jag vill säga dig hvad
jag vet om honom, så svåger min han är. Det
hinna vi dock framdeles; nu gå vi till kojs.»
Följande dagen fick Carl icke tillfälle att träffa
Aurora. Han hade eljest föresatt sig att tala vid
henne och vid hennes mor, som alltid visat honom
en synnerlig välvilja. Det lät sig emellertid icke
göra, och på eftermiddagen fick Carl tillsägelse att
begifva sig till en hytta, som låg trefjärdedels mil
från bruket.
Det var första gången han visade missnöje vid
en tillsägelse af sin vördade principal. Men
gubben såg så vänlig ut och klappade honom på axeln.
Morgonen samma dag, som fru Heijel med sin
dotter skulle resa, voro inspektorens uppe vid
frukosten. När den var slut, smög sig Aurora bakom
morbroderns stol och hviskade honom något i örat.
Gubben flög till, men låtsade om intet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
